18 år

Jag var 18 år första gången jag kom i kontakt me depression. Åren innan var ganska hektiska. För mig var det som att kliva igenom en dörr när jag var 16 år. Träffade en jätte trevlig kille som jag trodde skulle vara mannen i mitt liv som vi kan kalla ”J”. Som liten var livet fullt av spänningar. Det hände saker hela tiden.  J ingick i ett gäng och det gänget var inte dom hederligaste killarna. Som ensam tjej i ett gäng på typ 8-10 pers var det ju as häftigt. Ja tyckte man då. Känslan man hade då, ja det var som att kicka igång nått och man blev helt exalterad. Så här i efterhand kan jag tänka att det var nog då jag kom i kontakt med Mani. Men det tänkte jag såklart inte då. Åren gick och gång på gång fortsatte alla dumheter, polis och skola var inblandade. Jag gjorde aldrig något olagligt. Jag var bara en skugga som följde med för att få spänning. Ef 3 år spänning ville jag ha en annan slags spänning, killar. Så det slutade med att jag flyttade och skaffade en egen lägenhet. Å resten får ni räkna ut själva ;)