När jag var ung kunde jag inte kontrollera mina ilska. Jag slängde grejer och slog igen dörrar mm. Så många saker har gått sönder genom åren.

Första gången när egentligen det största bröt ut var när jag och min första kärlek gick isär. Vet att jag gick loss i hanns lägenhet. Klippte sönder fotografi på hanns nya tjej som han var snabb att hitta.

Jag antar att min sjukdom bröt ut när vi gick isär så det var så mkt saker som hände runt omkring. Det var en svår period trots att det var jag som valde att lämna förhållandet :(

Jag träffade oxå en kille. Tyvärr fick han uppleva när jag insjuknade, trots hans unga ålder (han 16 och jag 19) tog han det väldigt bra. Han fick ta hand om mig fast han själv var ett barn. Han var iof väldigt mogen och skaffade barn när han var 18, dock inte med mig då vi bara sågs i drygt ett år. På tal om ilska, en gång när jag fick ett utbrott slängde jag en sax som tyvärr råkade träffa hans ben. Det var ap pinigt då vi fick åka upp till sjukhuset. Tror inte att det behövdes sys, utan som tejpad nog bara. Bara och bara, men så råkade det bli. Tror att han skulle ta saxen ifrån mig och råkade klippa mig i handen (han var inte våldsam nånstans).

Det komiska i det hela om man får säja så är att hans namn börjar på "M" och ärret jag har kvar i handen formar bokstaven M.

Dålig sömn?

Är det så att många mår sämre nu på sommaren?

Forskning visar att personer med bipolär sjukdom ofta har problem med sina cirkadiska klockgener, vår inre "klocka" som styr när kroppen ska släppa ut de hormoner som gör oss trötta, pigga, hungriga, när magen ska jobba osv. Den är ofta rubbad för oss så att våra dygn är längre än 24 timmar och då fungerar kroppen inte riktigt som den ska. De allra flesta människors inre klocka matchar jordens faktiska dygn på 24h. Men folk med affektiva sjukdomar, ex bipolär, adhd etc har sin inre klocka förskjuten.

Tex man brukar säga att den går ca 4h efter - om "vanligt" folk blir trötta och går och lägger sig 22 så kickar samma process igång för oss 02, samt att hormonerna dessutom släpps ut långsammare, så det tar längre tid att bli trött.

 

På sommaren störs den ännu mer av att det är så ljust, särskilt här i Sverige. 

Så lite tips så kan man:

- Skaffa mörkläggningsgardiner, den bästa är den med silver på baksidan (tycker jag)

- Se till att det är svalt i sovrummet

- Försöka att både gå upp, gå och lägga sig och äta ungefär samma tid varje dag, året runt. (Skittråkigt och svårt man dock så viktigt)

- Se till att man sover minst 6-8h per dag (8 timmar för mig är perfekt, dock inte mera för då får jag huvudverk)

- Du kan skaffa en wake-up-lamp som simulerar soluppgång så att man vaknar av ljus. Funkar fast man har mörkläggningsgardiner eller persienner.

 

- Ta melatonin för att hjälpa kroppen förstå att det är natt

det finns ny forskning som visar att det inte bara är de cirkadiska klockgenerna som krånglar utan att personer med bipolär sjukdom i stor utsträckning har problem med de cellerna som reglerar temperaturen i kroppen, vilket i sin tur leder till skov och särskilt under sommar och vinter när temperaturen varierar mycket.

Hoppas ni där ute får en bra sömn i framtiden.

 

Svårt att sova

Har kommit in i en period när jag har svårt att sova. Somnar typ aldrig före 02, fast jag går och lägger mig tidigare. Natten tills i dag blev jag trött vid 01. Men så fort jag lagt mig ner så blev jag jätte pigg.  så då åkte mobilen upp och den låg jag med i 1 1/2 timme innan jag äntligen somnade. Tog nån timme (orkade inte titta på klockan) så kom det minsta barnet ner och la sig bredvid mig. Som tur var somnade jag om ganska snabbt. Men har man små barn som jag så vaknar man oftast tidigt. Så 07.10 ville dom ha frukost innan dom skulle till fritids/skolan.

Så han med mkt idag. Har dammsugit övervåning och undervåningen. Vet faktiskt inte när jag gjorde det sist. Sen har jag även hunnit med att klippa gräset innan det väntade regnet ska komma.

Så han njuta sv solen några timmar. Var ju kallt å ruggigt på morgonen. Hoppas att ni/du får en bra helg <3

18 år

Jag var 18 år första gången jag kom i kontakt me depression. Åren innan var ganska hektiska. För mig var det som att kliva igenom en dörr när jag var 16 år. Träffade en jätte trevlig kille som jag trodde skulle vara mannen i mitt liv som vi kan kalla ”J”. Som liten var livet fullt av spänningar. Det hände saker hela tiden.  J ingick i ett gäng och det gänget var inte dom hederligaste killarna. Som ensam tjej i ett gäng på typ 8-10 pers var det ju as häftigt. Ja tyckte man då. Känslan man hade då, ja det var som att kicka igång nått och man blev helt exalterad. Så här i efterhand kan jag tänka att det var nog då jag kom i kontakt med Mani. Men det tänkte jag såklart inte då. Åren gick och gång på gång fortsatte alla dumheter, polis och skola var inblandade. Jag gjorde aldrig något olagligt. Jag var bara en skugga som följde med för att få spänning. Ef 3 år spänning ville jag ha en annan slags spänning, killar. Så det slutade med att jag flyttade och skaffade en egen lägenhet. Å resten får ni räkna ut själva ;)